fivepersonalities.blogg.se

       

 

Jag intalade mig själv att allting skulle gå bra. Allting är bra. Eller är det verkligen det? Jag har inte riktigt känt på hur det känns att ha det bra, så jag vet inte riktigt. Men det folk skulle beskriva bra är nog så jag har det nu. 

De svarta, sotade ögonen kollade tillbaka på mig. De röda läpparna rörde sig i takt med mina. Det vinröda håret la på plats under den svarta beanien. Jag såg helt okej ut. Inte den perfekta men inte heller den värsta. Jag var okej. 

Jag slängde väskan på axlen och kollade runt i rummet som jag nu har spenderat en vecka i. Det har redan gått en vecka sen jag flyttade hit. Veckan har jag mest spenderat instängd på rummet, lyssnandes på musik, eller på Starubucks och småflirtat med killen bakom disken. Han var vacker, det tror jag inte någon kunde förneka. Hans armar var täckta av tatueringar, hans svarta hår var ruffsigt, men ändå perfekt. Hans chokladbruna ögon druknade man i. Men där slutade det. Det går alltid till småflirt, ingenting mer. Jag har sett hur kvinnor i filmer behandlas av män, antingen så visar dem sig att vara kompletta idioter, eller gay. Och jag ville inte riskera mitt hjärta för det. Det var därför det alltid slutade med flirt. 

Jag har umgåtts en del med Niall också, och det har varit skönt. I alla andra familjer har det bara varit jag och någon vuxen, aldrig ett barn. Att känna på syskonskap var någonting nytt, även ifall vi inte var riktiga syskon så känder den endå bra. 

Jag stängde igen dörren och fortsatte ner för trappan. Längst med trappan fanns det en massor av tavlor. Dem flesta var skolfotton på Niall. Där fanns även bilder på Mrs & Mr Horan. Dem ser så lyckliga ut. 

Jag kom ner till hallen där Niall stod och väntade på mig, han hade lovat att åka med mig första dagen till skolan, vilket jag uppskattade. Jag tryckte ner mina fötter i mina converse och visade Niall att jag var klar. 

"Let's go!" skrattar han och håller upp dörren för mig. Jag tackar och går ut till gatan där Nialls Range Rover står parkerad. 

"Wow" viskar jag. Jag kliver in i framsätet, och får snart sällskap av Niall bakom ratten. 

Han startade radion och Free Fallin' av John Mayer startar. Jag skiner upp och börjar sjunga med. Niall märker det och bryter loss han också, och sen sitter vi och sjunger i kör till låten. 

Vägen till skolan tog bara en kvart, och Niall körde in på skolans parkering. Skolan var mycket större än dem andra jag gått på. Där fanns en stor skolgård där man lätt kunde se skolans grupperingar. Vid basketkorgarna och fotbollsmålen stod sportsfantasterna och visade upp sig. Vid bänkarna en bit från byggnaden satt musikerna och spelade gitarr. Intill sportsfantasterna stod cheerleaderna och hejade på. Vid bänkarna mittemot musikerna satt plugghästarna med näsorna i böcker. Jag såg en ledig bänk bredvid ett stort körsbärsträd och kunde se mig själv sittandes där med en bra bok och musik i öronen. Det skulle vara min plats. 

"Are you coming?" frågade Niall roat, och märkte att jag hade fastnat med blicken på trädet. Jag nickade till och klev ut ur bilen. Vi gick igenom skolgården, mot ingången. Om jag sa att jag var nervös så skulle jag ljuga. Jag var helt lugn om hela 'byta skola' grejen, det var inte precis första gången. Under mina 18 år så har jag bytat skola 10 gånger. Så jag börjar bli van. 

När vi kom in så är en massor av röda skåp det första som slår min syn. Folk hänger på skåpen och för konversationer, står och kysser varandra eller så argumenterar dem om någonting. Det ser ungefär ut som vilken high school som helst, som man ser på tv. 

Vi svängde en bit fram och stannade framför en dörr där det stod 'Office'. Jag knackade lugnt och dörren öppnades snabbt av en gammal kvinna. Samtalet gick fort och fick mitt schema samt skåpnyckel. 

 

Jag kollade ner i korridoren och möter en bekant blick. Det kunde bara inte vara sant. Dem chokladbruna ögonen kunde man inte ta fel. Kom inte hit, kom inte hit, kom inte hit. Okej, han kommer hit. Jag lutade mig mot väggen och kollade ner på mitt schema när han kom fram till oss. Såklart så skulle han känna Niall. Jag kände hur mina kinder blossade upp, och försökte dölja det med mitt hår.

"This is Samatha, or Sam." Sa Niall och jag kollade upp när han sa mitt namn. Ett svagt 'hi' kom ut ur min mun. 

Han kollade på mig, rakt i mina ögon och flinade. Varför Niall, varför? 

"I'm Zayn." Sa han och gav mig en snabb nickning. 

"And I'm Liam" Hälsade en kille som jag inte hade lagt märke till. Jag gav ifrån mig ett osäkert leede, och fortsatte sen att glo ner på mitt schema. 

"I have to go, but you'r gonna do fine, yeah?" frågade Niall. Dagen kunde ju inte gå sämre, så visst. Varför inte.

"Uhm, I suppose so." Nickade jag och såg sen Niall lämna med hans vänner. När jag såg dem försvinna runt ett hörn så kunde jag äntligen pusta ut. Under denna veckans småflirtande hade ingen av oss tagit upp skolan. Han såg ut att vara några år äldre så jag hade aldrig tänkt på det. 
Jag började gå mot mitt skåp, medans jag höll utkik efter Nialls och hans vänner, ville helst inte stöta in i dem igen. Mitt skåp var lätt att hitta, och det var redan fyllt av böcker jag lär behöva. Jag kollade på mitt schema och såg att jag skulle ha matte som första lektion, och den startade om tio minuter. Jag letade upp matteböckerna och begav mig sen för att leta efter salen. När jag väl hittade salen så insåg jag att jag var fem minuter försen. 

"Excuse me, but I'm new here so I could't find the classroom." ursäktade jag mig och kollade på den lagom tjocka mannen som stod framför tavlan och skrev upp formler. Mannen nickade åt mig och förklarade att det var okej. 

"Take a seat, and try too keep on" sa han och pekade med Whiteboard pennan mot en ledig plats brevid en brunhårig, tanig kille, nere i ett hörn. Jag gick ner mot platsen han föreslog och hälsade glatt på killen bredvid mig. 

"I'm Samantha, but everybody calls me Sam." sa jag och sträckte vänligt fram handen. Han kollade lite frågande på mig och det slog mig att ungdomar kanske inte hälsar så här. 

"I'm Louis, nice to meet you." Sa han och skakade handen med ett leende. Han sträckte fram sin anteckningsbok och förklarade att jag fick lov att skriva av honom, vilket jag gjorde. 

"Do we have any other class together?" frågade han och kollade på mitt schema som la ovanpå mina matteböcker. "Oh, I also have Physic with Mr. Sellerman." Det visade sig att vi skulle ha många lektioner tillsammans. 

Lektionen tog snabbt slut och jag gick ut tillsammans med Louis och pratade om sommarlovet. Jag förvrängde min historia och sa att jag nyligen flyttat hit med min familj, har spenderat sommaren med mina vänner. Medans jag egentligen har bott hos tre olika familjer, den ena värre än den andra, och spenderat sommaren inlåst i ett mörkt rum och kämpat för att överleva. Louis berättade att han hade spenderat sommaren i Florida med sin familj, vilket för klarar den bruna färgen på hans kropp. Vi bytte nummer och bestämde att vi skulle ses vid cafeterian innan våran nästa lektion började, sen svängde han av vid sitt skåp. Påväg till mitt egna skåp så fick jag syn på honom. Men inte bara honom, utan en blond, lång tjej med ansiktet fullt av smink, klängandes på sin axel. Han gav mig en blick jag inte kunde tolka. Jag hade aldrig känt såhär förrut, och jag ville inte känna så här. Jag tror att det finns ett perfekt namn för denna känslan, svartsjuka. Fast det kunde inte stämma, jag var inte svartsjuk. Det var bara en flirt, ingenting mer. Fast där kanske var någonting.